Drifthöjden för drönarstörare är kritiskt begränsad av de nuvarande kinesiska reglerna på 120 meter. Det faktiska effektiva området påverkas av tekniska parametrar.
1. Tekniska principer: Det finns ingen enhetlig standard för den effektiva höjden av störsändare. Effekt, antennprestanda och frekvensen och styrkan på drönarens signal påverkar alla täckningsområdet. Till exempel kan en störsändare med hög-effekt teoretiskt fungera på en höjd av flera hundra meter, men i praktiken finns signaldämpning och riktningsbegränsningar.
2. Regulatoriska begränsningar: Kinesisk luftrumsledning utser områden över 120 meter verklig höjd som kontrollerade zoner, vilket kräver förhandsgodkännande för drönarflyg. Vidare anger reglerna för Very Low Line of Vision (VLOS) tydligt att, med startpunkten som referensplan, bör drönaren hålla en radie på 500 meter och en höjd under 120 meter inom operatörens visuella siktlinje. Dessa regler begränsar indirekt den lagliga driftshöjden för störsändare.
3. Typiska användningsscenarier: I praktiska tillämpningar måste störningsutrustning som används på flygplatser, militärt begränsade områden och andra platser följa principen om skiktskydd. På låga höjder betonas fysisk avlyssning och signalskärmning, medan på medel- och höghöjder används radardetektering och motåtgärder. Civil störningsutrustning verkar dock huvudsakligen i luftrum under 120 meter, vilket är i linje med gällande bestämmelser.